verkligheten
Publicerat den

utåt sett: glad, sprallig, älskar livet och försöker prestera för att ta mig nånstans i livet. Vill göra alla nöjda o stolta. Jag är så jävla stark! Jag orkar ju allt, jag är en superwoman det vet ju alla?

Verkligheten: trasig, deprimerad, kass självbild, undrar varför tomas ens vill vara med mig, sorgsen, arg och saknar mormor. Vill bara lägga mig ner och be någon ta hand om mig. Gråter när ingen ser för jag skäms. Är hon alltid ledsen, fan ryck upp dig nu, du har ju gråtit sen februari. Jag känner tårarna bränner och ångesten kommer krypande. Om jag inte visar mitt bästa jag kommer alla dra. Jag menar inte nog med att jag förlorade min favoritperson i hela världen i cancer, min så kallade bästa vän drog straxt efter. Jag känner mig så jävla kass, att allt är mitt fel. Jag känner ingen lycka längre, jag vaknar varje morgon och tänker att snart får jag lägga mig igen o sova. Men jag vill inte sova, jag vågar knappt sova för nästan varenda natt drömmer jag mardrömmar. Jag drömmer att jag och Tomas separerar helt utan anledning. Vet inte hur många nätter jag vaknat i panik o trott att jag är helt själv. Och när jag inte drömmer det, så drömmer jag om mormor och mår så jävla dåligt när jag vaknar. Hur hittar man balansen? Hur orkar man när man egentligen bara vill ge upp? Jag sänker mig själv något otroligt. Det är klart ingen tycker om dig, dina kollegor står ut med dig för att det fattas folk, dina vänner tycker ju att du är så jävla jobbig. Tankar som ständigt cirkulerar i mitt huvud. Jag vet att det antagligen inte är så men jag kan inte sluta tänka på det. Och värst av allt är ovissheten om jag nånsin kommer få svar på mina frågor, få en diagnos på varför jag har ont hela tiden. Tänk om jag är sjuk, tänk om jag aldrig kan få barn, tänk om jag alltid kommer ha ont.. Slits mellan att jag vill veta och samtidigt inte vill.




20161019
Publicerat den

Tjolahopp!
Äntligen har jag fixat så in domän hängde med hit. Jag lyckades faktiskt själv haha. Har varit på mitt gamla jobb idag, blandade känslor men känns ändå skönt att vara tillbaka där. Snart nlir jag lasad vilket är bra, för det är ju ett delmål i livet. 

Imorgon är jag ledig så då funderar jag på att gå ut o ta en fotorunda. Var länge sen jag fotograferade så borde passa på när det är så fina höstfärger ute. Bor ju trots allt i världens bästa stad.

Bjuder på bilder från förra året.




23
Publicerat den

Hej!
Idag fyller jag 23, men känner mig som 16 år ungefär. Dagen har varit lugn. Jag är fortfarande sjuk men har orkat ta mig till hemköp för att handla godis haha.

Ikväll blir det pulled oumph i pitabröd, nomnom.